Ett hundliv

Ett hundliv

-fast egentligen inte…

Jag hade lagt på luren och samtalet med det blivande brudparet hade avlöpt hyfsat, trots att jag försökt sälja en valp till dom. Bröllopet skulle ske i den skira vårgrönskan, i naturen, vid Frödingstenen i ”Dungen där göken gol”. Allt detta fick mig att fundera över Gustaf Fröding och hur jag först kom i kontakt med Fröding.
När jag var lite yngre än jag är nu, då när jag gick i skolan, i Södra skolan i Åmål, hade jag en lärare som tyckte mycket om Fröding. Han brukade läsa Frödingdikter högt för oss i klassen. Han läste om Lars i Kuja, om Erk och Maja om Korpral Storm och om Nils Utterman.
När jag ett antal år senare flyttade till Karlstad kom jag så småningom att bo på Nils Uttermans väg. Allt liksom gav sig självt och jag hörde som för mitt inre hur magister Fritjof Karsmo från folkskolan i Åmål högt och mäktigt läste ”Når ja fridd te Anna lek”!
Där är den tänkte jag. Den som jag ska läsa för brud och brudgum när jag viger dom i Dungen där göken gol. Det är som att sluta cirkeln.
Sagt och gjort friskade jag upp min Fröding.
De va e lang ti ja int vell lägg två tôrkate strå i kôrs för e jäntsmôle mer, för ja töckt dä har ble smälek tå’t.
Men manfôlk ä manfôlk, å utta kvennfôlk kan en int li sä på jola. Ja ble sôm uroli i krôppen tå te gå emsammen utta jäntfölj.”

Så börjar den och den är både rolig och gripande.
Den ska jag ha och på värmländska också. Perfekt!
Jag brukar alltid träffa brudparet innan själva vigseln men denna gång blev det bara ett kort möte innan det skulle ske.
Vi talade om vilken fin dag det var för att vigas och all den kultur som fanns i omgivningen.
-Jag brukar alltid läsa något en dikt eller så, innan vi går in på själva vigselakten, sa jag.
– Det låter trevligt, brudgummen.
– Ja, ett riktigt minne, sa bruden på brett karlstadmål, va bruker du läse för dikt? Bare dä inte ä Fröding å på värmländska för dä ä så tönit!

 

Så det kan bli

-Du får ta det, sa Huskorset när hon ilade genom dörren för att hinna till jobbet.

Det händer vanligtvis inte att telefonen ringen så tidigt men när man har valpar och på sociala media meddelat att man har valpar kvar, han det hända.

Jag svarade i telefonen med Kennel Est Meadows och telefonören i andra ändan lät en smula förvånad och det blev tyst i luren.
-Jaha, sa jag.
-Ja, svarades det.
-Jaha, sa jag. Vi har både tikar och hanar kvar. Vad är du intresserad av?
-Jasså, ja, sa telefonören. Jag vet inte riktigt. Jag skulle….
Jag var snabbt på för att hålla ångan uppe.
-Det är ju olika vad man föredrar men själv tycker jag hanar är trevligast.
-Jasså, sa telefonören dröjande.
-Ja när det gäller hundar, sa jag lite skämtsamt.
-Jaha, sa telefonören.
-Ja dom är snart leveransklara så det passar bra att få en valp nu till våren och den tidiga sommaren. Dom går ofta ute här så dom är nästan rumsrena när du hämtar din valp, sa jag.
-Jaha, sa telefonören, men jag hade en annan fråga.
-Ja, sa jag.
-Vi hade tänkt gifta oss. Är inte du borgerlig vigselförrättare?
Nu gällde det att vara snabb.
-Ja , jovisst, när hade ni tänkt er?

____

Ibland går det lite fort när man förutsätter att alla ska köpa valp. När nästa samtal kommer funderar jag på att erbjuda både vigsel och valp.

Ett Hundliv – Efterbörd

IMG_4803

-Det är till dig, sa Huskorset och störde mig i min vila i fåtöljen.
Jag hade drömt om att husbilen var uppställd vid foten av Colla Bellas höjd och där under markisen satt jag och njöt av värme och ett kav lugnt Medelhav. När jag som bäst satt där kom tre unga damer jazzande på ängen utan en tråd på kroppen. De mest intima delarna doldes av blommor och löv. En vacker syn var det i alla fall och mitt i den rycktes jag upp ur drömmen av Huskorsets påpekande att det var telefon till mig.

-Hej du, sa han, jag såg na i Tv. Hade allt tänkt å ringa dej men har inte kommit te. Jo ja har funderat lite och dä känns som det är dags för en ny hund. Han ä såppas gammel nu så dä kan va rolit mä en valp. Har ni nån kvar nu när ho jorde sån reklam i TV.
– Jodå, sa jag, vi har både tikar och hanar kvar. Det blev ju sexton stycken så vi har kvar.
-Bra, sa Larsson, då ska ja ha en. Ja en pojk alltså.
-Kul sa jag, du är ju alltid välkommen.
-Ja kommer te er på hälja, sa han, vi ses då.
Så la vi på luren och jag tittade på Huskorset som titta tillbaka.
-Vad ville han, sa hon.
-Köpa en hund, sa jag. Han trodde vi hade sålt alla efter ditt Tv-framträdande. Han kommer lördag.
-Ja, sa Huskorset, då är det bara en kull kvar…
-Inte riktigt, sa jag, det är väl bara 6 kvar, sa jag.
-Ja sex eller tio, det är i alla fall en del jobb, sa Huskorset.

Nu vet ju alla som haft en knippe valpar att det är tidig uppstigning och sent i säng. En kropp som bara skriker vila. Så är sängen och vilan är välkommen.

-Just det, sa jag, det är därför det är så viktigt att ta vara på varje minut av vila.
-Ja, det kan inte någon anklaga dig för att inte göra i alla fall, sa hon.

Jag fällde upp stödet för benen och ner ryggstödet och befann mig i ett nafs på Colla Bellas höjds sluttning, ”där glesa furor skugga ginst och sand”.

Förklaring: Colla Bellas höjd beskrivs i Evert Taubes visa Fritiof i Arkadien
(https://www.bing.com/videos/search?q=Fritiof+i+arkadien&view=detail&mid=4260F92DBCC7F2FEFB7C4260F92DBCC7F2FEFB7C&FORM=VIRE) där Fritiof träffar tre naturälskande amerikanskor.

Valpar med prinskonkurrens!

– Det är dags nu, sa Huskorset och störde mig i min vilsamma position som jag intagit i min fåtölj.  Tidigare brukade jag ju ta mina vilopauser i soffan men sedan något år har jag en så kallad Reclinerfåtölj, ni vet en sån där man kan fälla upp stöd för benen och fälla bak ryggstödet på. Den passar mig utmärkt och har som Evert Taube skriver i visan, vant sig vid min kropp.

Jag rycktes sålunda ur min vila för att bistå vid den stundande valpningen. Det var dags för Magens barnbarn att föra kennelns stolta tradition vidare.

Efter många timmar och en nästan gången natt, konstaterade vi att det i valpboxen låg 16 friska och hungriga valpar. Huskorset hade varit förutseende nog att meddela sitt arbete att hon skulle ta valpledigt några dagar. Dagar och nätter blandades i ett passande och matande av ”De sexton”. Magens barnbarn kunde ju bara erbjuda 10 matplatser åt gången så ”De sexton” indelades i matlag och fick varannan gång första slurken så att säga.

Vi de få tillfällen vi fick för samtal, Huskorset och jag, så konstaterade hon att det skulle bli många klor att klippa. Detta blev också rubriken på Huskorsets Gomorronspalt, i tidningen på vilken hon arbetar och från vilken vi får medel till att dryga ut vår hushållskassa.
Att skriva om valpar och kloklippning i tidningen innebar en önskan från läsare att i saga tidning även skulle publicera bilder på valparna. Det blev en video i tidningens internetupplaga under rubriken ”Sötchock”.
Delningen av och tittandet på nätet närmade sig snabbt 5000 och andra media nappade och ville ha sin del av sötschocken!
Så kom det sig att ett av TV-bolagen hörde av sig för att få bilder och en intervju med huskorset i sin morgonsändning.

– Stig upp nu, sa Huskorset, dom ringer snart från TV, du måste hjälpa mig så allt är i ordning.
Klockan visade på 04.30 och ute var det mörkt, lika mörkt som mitt sinnelag blev vid denna okristligt tidiga stund.

TV ringde upp och allt gjordes färdigt för att medelst mobiltelefon överföra bilder på Huskorset och ”de sexton”.
Tiden gick och jag led. På nyheterna kablades ut att Sverige begåvats med en prins!

När det var dags för huskorsets inslag i TV-rutan meddelade producenten att det inte fanns tid då ett större inslag om den nya prinsen skulle visas.
Huskorset som vanligtvis sällan höjer rösten utan får igenom sin vilja bara genom att ”titta”, tog nu till bastonerna och sa:

-Menar du att jag har gått upp halv fem och sen inte får vara med för att en prins fötts? Jag har sexton prinsar och prinsessor här!!!

– Vi ska se vad vi kan göra ,sa producenten.

De fem planerade TV-minuterna blev till 45 sekunder, men Huskorset kom med i TV, om än slagen av en Prins!

/UPP

Annonser